I betraktarens ögon

Alla har vi ett sätt att tolka och se världen. Den blick vi vilar på verkligheten berättar väldigt mycket om vilka vi faktiskt är. Ögat och synen är inte bara en kroppsdel och ett sinne som visar hur saker och ting ser ut. Otaliga intryck och mönster ligger bakom och i det visuella, det handlar bara om hur mycket vi väljer att se.

öga2_1468477425822

Sedan tidig ålder har jag alltid haft en vild fantasi. Jag har hittat egna betraktelser i min omgivning, föreställt mig annat än vad som egentligen varit där. Jag har skapat mina egna historier och berättelser utifrån vad verkligheten levererat till mig visuellt. Men jag har alltid undrat. Det har alltid varit en fråga i mitt huvud…

— Varför?
— Varför valde jag att se saker som faktiskt inte fanns?
— För att den riktiga världen inte var tillräckligt intressant?
— En verklighetsflykt där jag kunde må bättre i mig själv?
— Var jag inte riktigt frisk?

Idag tror jag att jag vet svaret… Behovet av att skapa. Jag var egentligen bara ”kompis” med min kreativitet. Jag fann stimulans från att hitta det gömda bakom det synbara mönstret. Föreställa mig något nytt ur det som alltid varit. Idag vet jag att det måste fortsätta. Att få fly för att kunna stanna. Jag är i behov av att få resa något ur en grund som jag upplever som slät och tom, där andra ting har möjlighet att gro. Att så ett frö och sakta se vad som växer upp, vare sig det är en kraftig ek som kan verka som stöd åt andra eller en vacker blomma som folk kan beundra och vila ögonen på. Vilket som, får jag inte skapa, så blir jag olycklig. Det vet jag nu. Jag känner genast att något saknas. Även om vi alla är olika så tror jag att kreativitet kan läka och fixa mycket. Kanske kan det vara så att detta tomrum är där vi är ämnade att skapa. Vår egen lilla ateljé, verkstad, studio eller laboratorium. För om jag ska vara ärlig så tror jag att vi människor är skapta för att… skapa. Många kanske misstolkar denna tomhet med att vara uttråkad, känslan att inte vara underhållen. Därav hittar vi saker som kan roa oss, något som kan ge oss en kick så vi kan må bättre. Vissa sätter sig och ser på TV. Andra går ut och shoppar. En del vill ha lite dramatik i sin tillvaro. Men jag tror väldigt få väljer att skapa, bara för att skapa. Idag märks det mer och mer att saker måste levereras till oss för att vi ska bli minsta lilla aktiverade. Både från det minsta barn till äldsta vuxen. Många är så uttråkade att de tillbringar hela dagar åt att lyssna och se på nyheterna, läsa tidningar och sidor på nätet, för att se att världen inte har stannat. Ett sätt för dem att känna sig levande och som en del i systemet. ”Att visa att man hänger med.” Detta varar dock i väldigt korta stunder. Redan efter ett litet tag kryper behovet tillbaka och frågan suger i bakhuvudet; har något mer hänt? Man väljer att se vad andra ser och blir mer och mer blind i sig själv. Man tappar förmågan att tolka och se världen på sitt eget sätt och blir därav beroende av andra. Det blir likt en drog som letar kick efter kick. Samt blockeras man från att ge något nytt, sätta sin egen prägel eller trampa upp en ny stig. En väg bort från normen och det eviga, kalla maskineriet.

”I hennes drömmande blick,
såg jag hela Universum…”

Jag råder alla att beskåda det i er närhet med egen syn och egen vilja. Att ni försöker betrakta världen från djupet av ert eget ursprung och med näring från era egna rötter. Lek med tanken ibland. Ställ dumma frågor både till er själva och andra. Föreställ er det som tidigare varit otänkbart och öppna den förlorade fantasins stängda dörrar. Ge lite fascination till det som passerar era ögon under er tid i livet. Höj blicken mot skyn någon gång varje dag. Tänk efter från grunden bland skapelsens byggstenar och låt er, till en del, drunkna i möjligheternas oändliga vatten.

Allt finns att upptäcka, för det finns redan där. Frågan är bara hur långt din syn vågar gå. Hur djupt dina betraktande ögon väljer att se.

 

9 reaktioner på ”I betraktarens ögon

  1. Så fint beskrivet. Ett tomrum som du ska använda för att skapa.

    Men för att skapa behöver du lite stimulans anser jag. Om stimulansen saknas, blir det inget skapande utan tomrummet börjar eka och sprider sig i varenda cell i kroppen och gör dig olycklig.
    Själv behöver jag havet någon gång ibland. Tyvärr får jag inte personer i min närhet att förstå detta och själv är jag för svag att ta saken i egna händer och bara dra. En fruktansvärd situation som kan göra vem som helst frustrerad till galenskap.

    Jag hoppas från djupet av min själ att vare sig du eller Jonna ska behöva uppleva denna frustration. Ge varandra frihet att göra det själen önskar. Ju mindre tvingande band desto hårdare svetsas man samman emotionellt 😀

    Kram från Evy

    Gilla

    • Du har så rätt Evy. Det krävs stimulans och det gäller att känna sig själv så väl att veta var man kan finna den. Glad att du vet var du kan finna din, men det är samtidigt ledsamt att höra att du är ”blockerad”.

      Men Evy, du är precis så stark som du vill vara. På samma sätt att du råder mig och Jonna att ge varandra frihet, så råder jag dig att ge dig själv samma frihet. Om du gör det så kommer den där svagheten vittra sönder till ingenting. Jag lovar. Livet är för kort för att vara bunden i kedjor, än i vilken form de må vara.

      Jag tror på dig ❤

      Kram

      Gilla

  2. Delar din tro om hur verkligt viktigt det är att få skapa. Jag ignorerade mina kreativa behov länge eftersom jag inte ansåg mig ha tid till dem men har som tur var kommit på bättre tankar! Nu njuter jag för fullt av att få använda både mitt intellekt och konstnärskap på samma gång. Underbar känsla! Lycka till med ditt skapande, hoppas vi får ta del av det mer här på bloggen 😃

    Gilla

    • Det gläder mig att du till slut på kom rätt spår. Det är ju tyvärr väldigt lätt att ”hållas tillbaka” av många olika anledningar. Men när man kommit ur det greppet så återgår man aldrig till dessa kedjor. Kram på dig

      Gilla

  3. Alltså det här är så fantastiskt skrivet,ett av de bästa jag läst på länge. Fick mig att tänka till kring mitt eget skapande.. Och vad viktigt det är, jag kan se själv i de perioder jag varit mer olycklig, så har inte skapandet funnits där. Vände lite upp och ner på mycket tankar jag har, till det bättre. Jag ser fram emot att läsa dina tankar framöver.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s