Ett år

För drygt ett år sedan så var det knappt att jag visste att du fanns. Du var mer som en skepnad i en annan värld eller som en väldigt fin fantasi. Ett ljus som sken så varmt och gott. För mina tankar vandrade så, tankarna om att ingen kunde vara så som du var. Det var omöjligt. Du var som hämtad från den plats där drömmar blir till. Så som du berörde mig med allt du gjorde, sade och skrev. Från det mest glädjefyllda skratt till den djupaste gråt. Ändå hade jag aldrig träffat dig. Aldrig hade jag fått känna din sanna närvaro. Något jag faktiskt aldrig trodde skulle hända…

Men några månader gick och en kväll satt jag där i bilen, körandes genom de mörka norrländska skogarna. Jag var på väg till Grundtjärn, till dig, till min blivande Jonna. I skrivande stund vill tårar göra sig till känna över vad denna kväll skulle leda till. Hur mycket lycka och glädje som bara väntade att få vakna och omfamna hela mitt liv och verklighet.

jonna1

När jag såg dig första gången så var det som att mitt hjärta stannade, likaså när jag hörde din röst och fick skåda din klara blick och ditt vackra leende. Du var verkligen som hämtad från en saga. Allt stämde, inget var fel, det var inte tillgjort och det fanns inget dolt bakom stängda dörrar. Du var som du var, bara mer levande än allt annat jag någonsin sett.

Nu lever jag mitt liv tillsammans med dig. Jag har dig vid min sida varje dag. Du underbara människa som jag inte finner tillräckliga ord att beskriva. Varje dag är förgylld av din närhet, av din värme och ditt goda hjärta. Varje natt har jag dig bredvid och varje morgon är du den första jag ser när jag vaknar. Varje vardag lyfter du upp mig när du inte finns nära, för jag vet att du väntar där hemma. Än hur mycket jag sliter, än hur tungt det egentligen ska kännas, än hur många mil som måste köras, så vet jag vad som finns där när jag väl kommer fram. Du anar inte vad du har gjort och fortfarande gör för mig. Hur perfekt du gjort mitt liv. Hur stark jag har blivit och hur du ständigt skingrar det onda för att släppa in det goda. Utan dig är jag ingenting. Med dig är jag hel. Tillsammans är vi allt…

072203

091001

yos48
Det senaste året har utan tvekan varit den lyckligaste tiden i hela mitt liv. 365 dagar av ren lycka och varm omfamnande kärlek. Så många händelserika dagar, så mycket nytt och lärorikt, så många dagar av skratt och en sån ständig känsla av det rätta. Att varje minut som går, veta att jag är på rätt plats, att genom alla otaliga val och både lätta och tunga beslut, så har jag ändå hittat hela vägen fram. Att tänka tillbaka på något sådant får en snabbt att tappa fattningen en aning. Hur jag, enkla lilla Johan, har kunnat finna den jag var ämnad att finna. Av alla miljarder människor, av alla händelser och val man fått gå igenom så fanns till slut min kommande framtid bara 5 mil bort. Att vi sakta under våra liv, hela tiden dragit oss närmare varandra. Det är svårt att tro på slumpen såna gånger, det är svårt att avvisa högre makter eller andra styrande krafter när något sådant händer. Därför tackar jag universum varje dag, jag tackar det för livets gåva, samt för den största gåvan detta liv kan bära. Gåvan att dela livet med någon man älskar av allt man förmår att vara, som samtidigt älskar en själv på exakt samma sätt. Att få känna äkta kärlek, in till de djupaste vrår av både hjärta och själ.

Ett år har gått, en tid som känts väldigt kort, men som samtidigt är fylld av så många underbara ting som får den att kännas som en evighet. En återkommande känsla som Jonna lätt lockar fram. Känslan av att tiden inte existerar. Den är inte viktig eller något man tänker på, bara var man är just nu och vad man gör med den stunden. Glädjen att bara få vara där man vet att man ska vara, med den man älskar. Då tiden försvinner så öppnar man dörren och välkomnar evigheten, att alltid känna och att alltid finnas. Ett löfte jag och Jonna lovat varandra. Att även efter livets slut så kommer vi åter finna varandra, vi kommer alltid vara tillsammans, i än vilken form vi hamnar i eller förmår att inta.

IMG_20160627_092347

Efter ett år är jag fortfarande lika kär, samtidigt är jag fortfarande lika förundrad över hur just jag fått äran att dela mitt liv med en sån vacker flicka. En sån underbar tjej. En sån fantastisk kvinna. Du är allt jag någonsin önskat och allt jag någonsin drömt om och jag älskar dig för evigt och av hela mitt hjärta.

Jag lever hellre ett år vid din sida, än tusen livstider utan dig…