Illustration

”Bland myter, trolldom och forna tiders gång,
där vandrar barnet fött i skogens sång.

Avlad i ljuset och i eoners många år,
väcker hon livets ande vart än hon vandrar och går.

Skriven i tingens flöde,
rest ur tidens sand,
talar man om hennes öde,
bortom verklighetens strand.

Där magin fortfarande består,
långt in i sagans land…”

Skapandets magi

Min största passion i livet har alltid varit att få skapa. Redan sen väldigt tidig ålder så har behovet att forma något eget legat mig varmt om hjärtat. Under min uppväxt har jag använt mig av alla möjliga verktyg för att tillgodose detta behov. Jag har tecknat, byggt, programmerat, ritat kartor, varit spelledare i rollspel, använt skapelseverktyg till dataspel och även gjort egna, gjort hemsidor, format egna brädspel och självklart har jag skrivit. Skrivandet som funnits där sedan så många år tillbaka. Redan då jag började skolan och lärde mig att skriva så började utformningen av berättelser från mitt lilla huvud, då väldigt enkla och fåordiga verk men de var ändå mina. Under åren så har jag gett mig på många projekt i syftet att skapa något ”riktigt”, alltså något genomtänkt och välskrivet. En dröm om en egen bok, en berättelse på några hundra sidor. En egen värld skapad av min vildaste fantasi.

skrivbok2

Denna dröm har dock varit kämpig, många försök har det blivit och många hundra sidor har åkt rakt ner i papperskorgen, likaså de nästan otaliga timmarna kämpandes med dessa sidor. Fast även om det inte blivit något än, även fast ord blivit skrivna, karaktärer blivit formade och världar blivit skapade så har inte tiden med allt detta varit förgäves. Jag vet idag att de sidor som hamnat där i papperskorgen, de har givit mig så mycket trots att inget fått stanna kvar och blivit en slutgiltig produkt. De har berättat saker för mig i deras ”misslyckande”. De har dragit ur mig nya ord och fått mig att sålla bort andra. De har berättat om tempo, beskrivning, känsla och atmosfär. Utan detta kämpande skulle aldrig förbättring kunna ske, utan övning kommer ingen färdighet och utan uppoffring kommer man aldrig vidare.

För ungefär ett år sedan startade jag ett nytt ”projekt”, ett nytt försök, en ny berättelse. Idén kom till mig då jag en mörk vinterkväll satt i köket och begrundade eldens lågor som dansade på andra sidan kaminluckan. Det var som att visionen skickades med en blixt rakt ner i mitt sinne och tände upp min fantasi som aldrig förr.

Nu ett år senare har projektet vuxit. Många idéer, tankar om personer och händelser har uppenbarats och blivit antecknade. Mina långa resor till och från jobbet varje dag har i all sanning varit en bidragande orsak till att så mycket kommit till mig under den här tiden. När jag sitter där i bilen i tystnaden eller i sällskap av en behaglig och rofylld melodi, då vaknar fantasin till liv. Just i den stunden i bilen så hamnar jag ofta någon annanstans. Ibland märker jag inte att jag kör, utan helt plötsligt är jag nästan hemma och kan inte komma ihåg vägen där jag färdats. I det stadiet blir jag som uppslukad, jag ser min berättelses olika scener i filmiska gestaltningar, jag känner lukterna, jag hör ljuden och karaktärernas röster tillsammans med deras egna unika gester och beteenden. Jag kan höra långa dialoger utan att ens ha tänkt på dem innan och av någon konstig anledning så låter allting vettigt, ordvalen finns där och likaså klangen som passar varje enskild individ.

I dessa kreativa stunder vill jag inget annat än att få skapa, men verkligheten infinner sig inte så perfekt alla gånger. Under dygnets timmar så görs allt annat och lite tid finns över till att få denna kreativitet på papper. Både tidsbristen och tanken om att så lite tid finns att faktiskt göra sådant som inte har med de dagliga rutinerna att göra, får kreativiteten att vissna en aning, vilket jag sörjer lite varje dag. Dessutom har denna ådra ett sätt att uppenbara sig vid tillfällen då det ej passar. Sen när tid väl finns så kan den många gånger lysa med sin frånvaro. Det är en kamp med ett krävande väsen, men samtidigt en jakt på en sällsynt lycka. Att få skriva ner fantasi på papper, att få välkomna dess kreativa närvaro in i verkligheten, det är som guld och rikedom i mina ögon.

I kommande inlägg hade jag tänkt att dela med mig lite av resan med detta verk som just nu gror i mitt sinne. Tankar och funderingar, bra och mindre bra saker. Vem vet, kanske dyker det upp något utdrag ibland. Kanske kan detta fungera som en motivation att tränga förbi de hinder och blockader som skrivandet så lätt stöter på, likt en extra kreativ motor för att hålla mig aktiv, inspirerad och fokuserad.

penna2

Pennan – Alla tankars trollstav

Att få frammana något unikt som berättar och berör, något som väcker tankar och glädje, hopp och förundran. Där ingenting funnits tidigare. Många kanske inte tänker på det, men djupt in i konstens tecken,  i varje hjärta som slår, vilar vårt livs sanna magi.

 

Samtalet med Universum

Det är fascinerande när man tänker på det, att vi alla bär på så mycket dolt i våra sinnen. En gömd värld av tankar, scener, drömmar och önskningar. Ett unikt språk skapat med möjligheten att kunna tala med oss själva. För i vårt hjärta och i vår själ ligger allt för att lära känna och förstå vilka vi faktiskt är. Men så länge vi befinner oss där, i våra sinnens djupa vrår, så är det endast vi som får uppleva vårt ”andra jag”.

I mina tankar funderar jag ofta över vad denna plats egentligen är. Hur kan så mycket få plats i ”ingenting”, hur kan vi se så mycket i detalj och känslomässig rikedom utan belastning på och av verkligheten? Tänk alla idéer och visioner, all musik, konst och skrivna texter. De otaliga berättelser som filmatiserats i någons huvud, som sedan blivit till verklighet i syftet av att delas med andra. Allt hämtat ur ”ingenstans”, men som samtidigt är från ”någonstans”.

När man fortsätter att tänka och fundera över detta fenomen så börjar man automatiskt lägga sitt eget pussel, där varje bit varierar mellan känslor och tankar, samt kreativitet och drömmar. Vårt sinnes fundamentala byggstenar. En konstruktion, som jag tror, öppnar upp kanaler till sådant som ligger utanför vår värld. Vi kopplar upp oss mentalt till något större som vilar där ute, en plats av oändliga möjligheter och proportioner. Där tid och rum tar ut varandra, men där allt ligger välbevarat och redan existerar.

samtalet-med-universum

Jag har märkt att denna ”kommunikation” fungerar bäst när man tillåter sig själv att lämna det som är. När man tillåter tankarna att vandra och när man vågar ge sig ut i färd på fantasins flygande matta. När man vågar ta in och lyssna till sådant som sällan hörs, för när du lämnar världens ljud bakom dig, endast då kan du höra det som aldrig annars hörs. Tystnadens fridfulla melodi. I tystnaden kan du lättare höra dig ”tala med dig själv”, du kan helt plötsligt bli medveten om dina innersta tankar, djupaste önskningar och vildaste fantasier. Fast i denna bekantskap tror jag du talar till något mer än dig själv, eller rättare sagt att du talar till något som du är en del av. För i begynnelsen var du något annat, inte en varelse av kött och blod. Du var ett ljus färdande genom oändligheten, något sprunget ur det fornaste av ursprung. Denna kärna, som du idag stundvis skänker en tanke och där din inre gåva sedan länge blommat ur.

Även om vi inte vill erkänna det, även om vi avfärdar känslor och tankar i vår vardag av alla möjliga anledningar, så ligger ändå kanalen öppen och väntar för att ge sig till känna. Vi lever ändå efter de byggstenar som vi blivit givna. Vi är de vi är och bör därmed med vara de vi är ämnade till att vara.

I detta samtal med Universum så lever ändå sanningen i dig som så gärna vill och längtar efter att få berätta…

…ditt livs otroliga saga.