Jonnas Sång

”Utan att veta de första orden,
om hur jag ska beskriva dig,
så vet jag att den här jorden,
aldrig skådat en liknande tjej.

Man känner det i ditt sätt,
din värme och energi,
då du gör det så lätt,
att öppna vad som vilar inuti.

Kärleken till liv, vatten och skog,
och tryggheten i sinne och frid,
saker som räcker mer än nog,
i än vilket väder eller nalkande tid.

Ta mig härifrån,
långt bort från storstan, buller och dån,
världen är mer än cement och betong,
då väljer jag hellre att lyssna på,
magin i Jonnas Sång…

Naturen är en del av din själ,
din styrka och din kraft,
då du gestaltar den så väl,
och väcker något man ej tidigare haft.

I gläntor, bäckar, sjöar och snår,
fångar du dimma, frost och strålars glans,
var du än vandrar eller går,
visar du platser jag inte trodde fanns.

Även i det mörka finner du mönstret,
en tanke som blir minnesvärd,
då du öppnar fönstret,
till natten och stjärnornas värld.

När det är kallt,
och norrskenet skiner grönt överallt,
Nanook är antingen ute på språng,
eller så har himlen valt att lyssna på,
magin i Jonnas Sång…

Jag förundras var dag,
hur någon kan vara så äkta och sann,
och ibland undrar jag,
hur allt skulle bli om alla dig fann.

Då världen behöver dig,
din visdom, lära och ditt sätt,
om att vandra själv och säga nej,
och omfamna det som känns så rätt.

Du har redan lyckats nå ut,
och har bara börjat på din färd,
men jag vet att vid denna resas slut,
så har du nog skapat en helt ny värld…

Då jag blir fri,
då tiden och livet flugit förbi,
låt mig då få en sista gång,
lägga mig ned och lyssna på,
magin i Jonnas Sång…”