Paradiset

Grundtjärn.
För mindre än ett år sedan hade jag bara sett det på bild. Vackert fångat av en mästerlig fotograf, med namnet Jonna Jinton, som även skrev och talade så fint om denna plats. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men redan då hade jag en förnimmelse av det djup som denna ödsliga by bar på. Även om den gestaltades via en skärm så kunde man ändå på något sätt se förbi de tekniska och mekaniska barriärerna och uppleva den från en annan vinkel, där den nästan kändes levande. Att dess förmåga att nästan sluka en genom dataskärmen hade något med kvinnan där bakom att göra, var nog samtidigt en bidragande orsak. Men ändå så fanns det något mer…

De bilder och filmer som Jonna delade med sig av var som hämtade ur en saga många gånger. Jag kunde nästan inte förstå hur något sådant fanns, här, i de norrländska skogarna. Nästan ett stenkast från mitt dåvarande hem. Men en dag fick jag till slut se det med egna ögon. Den dagen då jag även träffade den vackraste kvinnan som vandrat här på Jorden. Det är inte konstigt att jag blev så trollbunden som jag blev, och som jag fortfarande är.

030406

Aldrig skådat någon vackrare.

091104

113012

skogen1

Mitt älskade lilla sagoväsen.

Min första vinter

Jag hade aldrig gillat vintern. Det välmående jag känt under den delen av året har aldrig haft något med årstiden att göra egentligen, utan mer hur t.ex mina föräldrar lyckades skänka en rofylld och trygg stämning i tiden runt jul och nyår. Hade jag fått bestämma tidigare så hade jag tillåtit lite snö under julveckan, sen kunde våren få komma och smälta bort allting. Men, efter den vintern som jag tillbringade i Grundtjärn så vill jag inte byta bort den mot någonting. Trots bitande kyla, massvis av bärande och eldande av ved, mörka tidiga mornar och mörka sena kvällar i min färd till och från jobbet, så satte ändå Grundtjärn vinterns magi djupt in i mitt hjärta. Kylan gav mig ett friskt välmående, en känsla av att jag fanns och var vid liv, en uppskattning av saker jag tidigare tagit för givet. Den frusna sjön sjöng sin första sång till mig, som fick mig att tappa andan. Veden gav mig värme, en trygghet, tillfredsställelse och en mysig tillvaro. Att få sitta en mörk vinterkväll och känna hur kylan tryckte på utanför de frostade fönsterrutorna, tryggt framför den brinnande elden, inlindad i en filt med den man älskar. En svår, men underbar känsla att beskriva. Vintermörkret gav mig det klaraste himlavalv jag någonsin sett, med tusentals tindrande och fallande stjärnor, samt vackert flammande och dansande norrsken. Att känna hur skägget fylldes av frost efter en sparkfärd med hundarna och hur det riktigt sved och bet i kinderna av kylan, gav mig ändå ett leende på läpparna. Redan då märkte jag av saker som lite senare väckte tankar till liv om denna magiska plats.

vinterland

Ett mästerverk av renaste frost.

012719

hus1

012709

jj13

Trots att jag gått igenom 30 vintrar innan denna, så var det som att jag nu på riktigt fick uppleva min första.

En fortsatt resa genom årstiderna

Jag har nu även fått uppleva våren och är mitt inne i min första sommar. I snart nio månader har jag befunnit mig här och fått beskåda och känna saker jag inte riktigt kan förklara. Men…
Grundtjärn bär på något…
Eller rättare sagt så bär platsen fortfarande på något. Något orört, något som bara den renaste natur kan utmärka. Man känner det i luften, i alla dofter och från alla ljud. Allt klingar i samma frekvens och renhet. Det samverkar och harmoniserar i perfekt balans. I bakgrunden av allt det vackra ligger något, om man bara lär sig att lyssna. Ett väsen från forna tider. En röst som berättar så mycket. En stämma som har så mycket att lära oss. En själ likt din och min. Sprudlande av energi och medvetenhet. Aldrig har jag sett så vackra vyer, ljuva samspel mellan himmel och jord, på en och samma plats. Nästan varje dag visar naturen sina små mirakel. Molnens formationer tillsammans med solens genomträngande strålar. Bomullsblommor som likt stilla, vita eldflugor, svävar över dimmtäckta myrar. Spegelblanka vatten som blir ett med den kvällsskära himlen. Varje strimma av ljus som tittar fram genom tätvuxen skog. Fågelsång från morgon till kväll, varje med sin passande melodi. Humlor, bin och fjärilar som söker sig till allt som glöder av färg. Av mästerverk efter mästerverk sjunker man mer och mer in i dess trolldom, en omfamning av uråldrig skönhet. Känslan av att allt är så levande. Allt frodas från varje litet grässtrå till förbipasserande älg. Grundtjärn är verkligen full av liv. Men samtidigt en plats jag aldrig känt mig så lugn och avslappnad i. Det kanske är det som är äkta harmoni, att leva vid sidan om livets stora och små ting, men ändå vara i balans, i både kropp och själ. Att ge och känna kärlek till sin omgivning.

062112

Livets små mirakel.

062123

062201

061303

Tänk att jag bor och lever här…

Att komma hem

Grundtjärn bar inte bara på mitt livs kärlek, utan även på mitt så länge efterlängtade hem. En plats där jag har allt och ännu mer.
En plats att växa själv och tillsammans på.
En fristad.
Ett eget Paradis.

051401

Jag och min älskade Jonna, på toppen av vårt paradis. Blickande bort mot en ljus framtid.

051406

Grundtjärn

”Av förundran jag ler,
till ljus i all sin prakt,
likt att jag beskådar och ser,
en skapelse av högre makt.

I allt dess sken,
av undren som är,
blir själen hel och ren,
bara av att vara där.

Så mycket skönhet,
målat av gudomlig hand,
tankar och känslor som vet,
hur kan det vara, detta land.

Dess uttryck så många,
i mästerligt skådespel,
går berättelsen att fånga,
fulländad, varje liten del.

Det mest naturliga som finns,
vandrar genom natt och dag,
alla åren som det minns,
i sol, regn och dimmors andetag.

Där årstider tar vid,
med tusen fåglars skratt,
sedan urminnes tid,
lever denna norrländska skatt.

Dess ande så gammal och orörd,
att vara så äkta och fri,
lämnar ingen oberörd,
av dess uråldriga magi.

Man känner av dess kall,
i dagars värme och i nätter av järn,
i önskan från stjärnans fall,
är du för evigt i mitt hjärta, du vackra Grundtjärn…”

040626

– Samtliga bilder är tagna av Jonna Jinton

Inledning

20160705_110141

Mitt namn är Johan Byström.

Jag kommer ursprungligen från ett litet samhälle som heter Järved, strax utanför Örnsköldsvik.

I mitt yngre liv var jag bosatt inne i stan. Jag ägde en gång en fin lägenhet, där jag trivdes ganska bra. I alla fall var det så ett tag…
Efter ca 3 år började jag känna något. Jag mådde inte bra. I början förstod jag inte orsaken, men det var som om en slags depression vilade över min tillvaro. Som om jag sakta kvävdes av allt runtomkring. Jag befann mig inte på rätt plats. Det kändes så fel. Något ville berätta något för mig. Vägleda mig för att kunna ta mig ”hem”.

Jag köpte mig ett hus ute på landet, 4 mil från stan, bort från vänner, familj och civilisation. En plats där jag kunde vila, känna lugn och få vara mig själv. Jag kunde fortsätta utvecklas och mogna på alla sätt där staden höll mig tillbaka. Att få luska ut och hitta min egen frihet. Trots att det inte helt och hållet var där jag var ämnad att hamna så var det ändå ett steg som jag behövde ta. En lärdom och erfarenhet. Som blev en växande styrka och insikt.

Mitt livs vägar tog helt plötsligt en väldig vändning då en underbar kvinna fångade mitt hjärta och jag lämnade mitt hus och min ensamhet. Jag flyttade in hos henne i en ödslig liten by ännu längre ut i skogen. Till paradiset Grundtjärn.

Där lever jag idag med mitt livs kärlek – min älskade Jonna, två hundar och tre katter. Långt bort från trafik, avgaser, folkmyller, gatljus och stress. Här kan jag höra tystnaden och känna naturen i alla dess vackra årstider, med alla tänkbara sinnen. Här har jag funnit frid. Det var här jag var menad att hamna. Här har jag funnit mitt hem.

Jag kan från denna plats fortsätta att ge näring till en ådra som jag haft under en så lång tid. Att få skapa… men främst att få uttrycka min kreativitet i skrift. Att få berätta, dela tankar, måla upp och gestalta känslor. Skriva dikter. Ge liv åt mina många funderingar. Sätta tecken på det som varit teckenlöst. Tala, och uppmana andra att tala, med sitt hjärta och sin själ. Se världen och livet från en annan vy, där insikt och förbättring kan hitta en ny grund att gro i.

EN ANMÄRKNING

Mycket av det som skrivs här är hämtade ur mina egna tankegångar, dvs så är jag inte vidare förtjust i fakta, då det kan kännas stelt och tråkigt, samt något som vem som helst kan läsa sig till. Den är så begränsad i jämförelse med fantasi, tankar och drömmar.

Jag är ingen författare, inte heller speciellt skolad inom litteraturens grenar. Jag tycker om att skriva och jag gör det på mitt sätt. Grammatik och andra ”skrivlagar” kommer inte alltid att följas. Stavelser likaså. Men mitt budskap kan gå fram ändå och det är huvudsaken. Rent skapande är vilt i sin natur och bör ej tyglas, då tappar det sin magi. Likaså ska det ej rättas, då sättet att skapa aldrig är fel.

Denna sida handlar om min syn på livet. Även om du som läsare inte håller med eller stödjer mina påståenden, så är de ändå mina och likaså att jag respekterar dig, så hoppas jag att du bemöter mig detsamma.

Vare sig du är resenär, sökare eller drömmare, så är du välkommen.

Välkommen till mina tankar, mina drömmar och min fantasi.

Jag hoppas du ska trivas.