Skrivandet

cropped-img-20160629-wa0000_1467318632046_1467318789598_14673194462571.jpg

Sedan många år tillbaka har jag alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Att kunna sätta tankar och känslor på papper. Mycket av vårt inre talar och berättar saker för oss som väldigt få får reda på. Vi bär alla på en djup och dold verklighet som lever i bakgrunden av våra ”normala” liv. Där talar rösten från vår själ och från vårt hjärta. En undermedvetenhet som många kanske struntar i eller upplever som ett brus som inte riktigt går att tyda eller som man inte vågar lyssna på. Med hjälp av skrift så kan detta undangömda språk helt plötsligt bli klarare. Vi kan lära oss att tyda det och måla upp det i bokstäver, ord och meningar.

Skrivna texter kan vara så laddade med känslor, mening och intryck. Lär man sig trolla med bokstäverna så kan mycket av det man skriver påverka läsaren. Väl sammansatta ord kan ge upphov till förändring och nya sätt att se världen. Jag tror att för varje gång man når fram till en läsare så sker något hos båda parter. Det blir ett utbyte, en sammankoppling och gemenskap, än hur svag eller stark den må vara. Någon avlägsen dörr öppnas i sinnet, som tidigare var stängd. En fascination över en annan människas tankegångar.

Att skriva är en underbar konstform, ett sätt att utvecklas, mogna och lära känna sig själv. Man lär sig att förstå sina innersta vrår och de mest undangömda hemligheter. Man finner en förståelse och lär sig tyda en del av livets olika mönster, samt att lägga många pusselbitar på dess rätta platser.

Så länge känslan finns, så finns alltid orden som kan berätta…